C-L.W / Upl 103892650
Centerns Maud Olofsson hycklar
Maud Olofsson beklagar att dom inte kunnat ge pensionärerna
de skattesänkningar dom önskat, hon överträffar t.o.m Fredrik
Reinfeldts hycklande vad gäller omsorgen om våra pensionärer.
Centern har lika lite, som kumpanerna i alliansen önskat några
särskilda skattesänkningar till pensionärerna.
Jobbskatteavdragen skapade den växande klyftan mellan yrkesverksamma
och pensionärer.Maud Olofsson försöker slå blå dunster i ögonen
på folk.Skatterna på arbete ska fortsätta att sänkas.
En klar motsägelse till att det nu är pensionärernas tur att
få det bättre.
De ska bli fler jobb genom att momsen på krogen, hos frisören,
bilreparatören och andra tjänsteproducenter sänks från 25 till
12 procent.
(Finansiering??
Hur skulle en momssänkningi dessa företag kunna bidra till fler jobb?
Centern, och alliansen, har inte har en jobbskapande politik.
Privata arbetsförmedlingsföretag som centern förespråkar,
skapar inte heller fler jobb.
BONDEFÖRBUNDETS partiprogram från 1933 sa följande:
"Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande
mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet
av invandring till Sverige av icke önskvärda flyktingar. Folkmaterialets
bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling."
Man kan undra om nya bondeförbundet (C) har strukit detta i sitt partis
ideoligi.
Kristdemokraterna i Sjöbo kommun inledde 2006 ett samarbete med
bland annat främlingsfientliga Sjöbopartiet.
Det visar väl på Kristdemokraternas pålitlighet i dagens valtal.
Maud Olofsson vill föra in centerpartiet i storstäderna "Opps!"
Tror hon själv på detta? Maud borde inse att storstadsborna
tillhör de intelligenta och poöitiskt medvetna, de går inte på vilka
dumheter som helst.
Centerpartiet är ett glesbygdsparti och Maud Olofsson kommer själv
från glesbygden Robertsfors i Västerbotten med knappt 7000 innevånare,
det är en lagom stor bygd för Maud Olofsson att agitera i.
Läs mer
http://intressant.se/i/nfkl1/maud-olofssons-hyckleri-och-ministerspekulationer-i-roedgroen-regering
C-L.W / Upl 103572018
"Bondeförbundets" skamfläck
Den antisemitiske propagandisten Elof Eriksson var en av grundarna av Bondeförbundet
och hade en stor del i utformningen av bondeförbundets rasistiska partiprogram.
Han hade nära kontakt med Julius Streicher, chefredaktör för den nazistiska tidningen
Der Stürmer, som öppet pläderade för total utrotning av judar. Han var själv redaktör
och utgivare av den antisemitiska tidningen Nationen. 1938 stod en bondeförbundare i
riksdagen och sade: "Jag är idag antisemit, sedan jag i tio år måst studera fakta i
Centraleuropa. Låt oss inte ta in judarna och lära dem yrken i Sverige, så att de bli
konkurrenter till svenska yrkesmän och småningom sugs upp i den svenska folkstammen.
Den asiatiska folkstammen passar inte i sällskap med vår hyggliga svenska folkstam"
Och som det stod i partiprogrammet: Vårt folk måste skyddas från degenererande
inflytelser.
Bondeförbundaren, ecklesiastik- utrikes- och justitieministern professor
K G Westman hade tydliga nazisympatier.
I riksdagen framförde han sin åsikt att lagförslaget om tvångssterilisering av mindervärdiga folkgrupper ju innebär ett högst betydande steg
framåt i syfte att sanera den svenska folkstammen. Westman jagade med blåslampa de
tidningar som skrev kritiskt om nazi-Tyskland.
I mars 1942 lyckades han konfiskera 17 tidningar på en enda månad. Det var när tidningarna
publicerade artiklar om hur tyskarna torterade fångar i Norge. Westman hade ett särskilt
gott eller snarare ont öga till Torgny Segerstedt och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning,
GHT. I sin dagbok kommenterade Westman Segerstedts uppträdande med orden: Hans judiska
älskarinna har undanträngt hans själ och ersatt den med en judesjäl.
När Westman i riksdagen kritiserade den svenska utrikespolitiken sköt han skulden på
kabinettsekreterare Erik Bohemans judiska blod. På morgonen den 12 juni 1940 uttryckte
Westman i riksdagens första kammare sin beundran för den tyske ledaren:
Ett folk kan inte gå ut i krig som en diskussionsklubb. Alla har vi sett bevis för hur en
diktatur i en enväldigt styrd stat kan samla alla folkets krafter till handling och utkräva
det yttersta av de enskilda som åtlyda envåldshärskarens befallningar.
Bilden: Karl Gustaf Westman
Läs mer
http://www.rebell.dk/?p=17
C-L.W / Upl 103491544
(UN) i Kongo 1960-1964
FN: s roll i krisen i Kongo mellan 1960 och 1964 såg sin största
insats av män och några av dess mest kontroversiella åtgärder.
Fram till 1960 hade Kongo varit en koloni till Belgien, men 1960
meddelade Belgien att det gav Kongo sin självständighet.
Säkerhetsrådet i Kongo skapade en armé för att återställa lag och ordning
.
Den uppgick till, nästan 10.000 soldater. Armén fick fyra uppgifter:
Återupprätta lag och ordning och upprätthålla den.
Hindra andra nationer från att bli inblandade i krisen.
Bidra till att bygga upp landets ekonomi och återställa politisk stabilitet.
FN styrkan hade bara rätt att använda våld som ett medel för självförsvar,
och det var inte tillåtet att ta ställning för regeringen i Leopoldville
eller regering Tshombe i Elizabethville.
Nästan genast gick det fel för FN styrkorna. Lumumba bad FN att använda
militärt våld för att minimera Tshombes makt i Katanga.
Dag Hammerskjöld, generalsekreterare i FN, vägrade ge tillstånd till detta.
Lumumba anklagade genast FN för att understödja Tshombe på grund av Katangas
rika malmreserver. Han anklagade också FN att ställa sig bakom de rika
europeiska företag som dominerade området.
Fyra grupper hävdade att de skulle leda Kongo.
Mobutos, regering styrde i Leopoldville
Lumumbas,anhängare styrde i Stanleyville
Tshombes,regeringen "i Elizabethville, Katanga
En utbrytar "regering" i provinsen Kasai ledd
av kung Albert Kalonji - även om det var en självutnämnd titel!
Cyrille Adoula i Leopoldville bad FN om militärt stöd för ett
anfall mot Katanga som han gjorde till sin främsta uppgift för att avlägsna Tshombe,
eftersom han trodde att utan en militär insats mot Tshombe
skulle Kongo aldrig få fred. I augusti 1961, anföll 5.000 FN-trupper Katanga.
Även om de tog huvudpunkterna i provinsen, fick de inte Tshombe eftersom
han hade flytt till Rhodesia.
I slutet av 1962, attackerade FN Katanga igen. Detta ledde till Tshombe flyr
från Kongo och i januari 1963, var Katanga återförenat med resten av Kongo.
Var FN,s verksamhet i denna kris en framgång?
Inte varje nation var nöjd med vad FN hade gjort.
Ryssland, Frankrike och Belgien vägrade att betala sin del av $ 400 miljoner
som behövs för att betala kostnaderna för Kongo operationen.
Detta sköt nästan FN i konkurs.
De nationer som hade stött FN var också kritiska till vissa delar av det som FN gjorde.
Dag Hammerskjöld kritiserades också eftersom det ansågs att han hade överträtt sina
befogenheter om vad FN kan göra och vad det inte kan.
Läs mer
http://en.wikipedia.org/wiki/Congo_Crisis
Berlinmuren och flykten från östberlin
C-L.W / Upl 103462244
Berlinmuren
Muren genom centrala Berlin började uppföras under
natten mellan den 12 och 13 augusti 1961.
14 500 östtyska soldater, poliser och arbetare
uppförde muren genom de centrala delarna av Berlin.
Muren fungerade från 13 augusti 1961 till 9 november 1989.
Gränsövergångar mellan öst och väst fanns, och
kontrollerades av DDR.
Under åren 1949-1961 lyckades mellan 2-3 miljoner
fly över gränsen mellan Öst- och Västberlin.
Efter 1961 lyckades endast 5 000 fly till väst,
239 personer sköts sedan de försökt fly.
Att gräva tunnlar i marken under muren mellan
öst och väst och gömma sig i ombyggda bilar var
några sätt att försöka undgå upptäckt vid flyktförsöken.
Den första kända framgångsrika tunnel grävdes i en kyrkogården.
Människor kom med blommor till en grav och låtsades att sörja.
Då skulle dom släppas ur sikte och skulle aldrig mer ses på
den sidan av muren igen.
Denna tunnel hittades efter att en kvinna klättrat in i tunneln
och lämnat sitt nyfödda barn i en vagn ensamt.
En del människor försökte även att flyga över muren.
Familjer Wetzels och Strlzycks köpt små mängder nylontyg.
När de hade nog tyg sydde de ihop bitarna för att bilda en
varmluftsballong.
De hade bara tillräckligt med bränsle för att komma i luften
och sedan bara seglade över muren. De nådde Västberlin efter
några timmar.
Ett stort antal människor klättrade över muren med lite problem.
Regeringen i östra Berlin förbjöd då försäljning av rep och garn.
Peter Fetcher, 18 år, försökte klättra över muren den
17 augusti, 1962. Han blev skjuten och lämnades att förblöda,
detta orsakade ett ramaskri i pressen i hela världen.
Günter Litwin var det första offret som sköts ner av
östtyska gränsbevakningen i Berlin den 24 augusti 1961.
Den sista personen att bli dödad som försökte klättra över muren
var Chris Gueffroy.
Den 9 november 1989 föll muren och detta datum brukar sägas
vara starten för Sovjetunionens fall.
Läs mer
http://www.alltomhistoria.se/o.o.i.s/461
C-L.W / Upl 103412932
Afghan-Sovjetkriget 1979-1989
27.12.
Sovjetiska stridsvagnar bildade den 27 december
förtrupp för minst 200000 soldater som rullade
in över gränsen till Afghanistan.
Den afghanske stats- och regeringschefen Hafizullah
Amin störtas genom en av Sovjetunionen iscensatt
kupp och avrättas därefter.
Gammalkommunisten Babrak Karmal övertar makten i landet.
28.12.1979
Sovjetisk intervention i Afghanistan
Sovjetunionen sänder militära förband på flera
tusen man till Afghanistan.
28.12.
Kriget framkallade världens största flyktingkatastrof.
Av Afghanistans 15 miljoner invånare flydde 2,5 miljoner
till Iran och 2,5 miljoner till Pakistan.
FN fördömde den sovjetiska invasionen och krävde
truppernas tillbakadragande.
Striderna mellan gerillan och ockupationsmakten utvecklades
snart till ett mycket blodigt krig som hade många likheter
med Vietnamkriget.
Trots en enorm teknisk överlägsenhet kunde inte över
100 000 ryska marksoldater besegra bergsgerillan.
Kriget krävde många offer även för angriparen och kostade
oerhört mycket pengar.
En militärt underlägsen gerillarörelse kan besegra en
supermakt om kriget utkämpas på gerillans villkor.
1,5 miljoner afghaner omkom, varav närmare 90 % beräknas
ha varit civila och de resterande 75000 soldater.
Cirka 15000 sovjetiska soldater stupade och många fler
blev skadade.
Sovjetunionen som stod på höjden av sin imperialistisk makt,
avvek i förödmjukelse ett decennium senare, lämnar efter sig
ett ödelagt land plågat av inbördeskrig, och återvände till
ett slaget fosterland.
Den 15 maj 1989 lämnade den sista sovjetiska soldaten Afghanistan.
Läs mer
http://skolarbete.nu/skolarbeten/sovjet-afghanska-kriget-2/
C-L.W / Upl 10339460
Vietnamkriget
På 1950-talet i USA började man skicka trupper till Vietnam.
Nästan 3 miljoner amerikanska män och kvinnor sändes tusentals
miles att kämpa för det som var en tvivelaktig orsak.
Mellan 1955 och 1960, försökte nordvietnam med hjälp av södra
kommunistiska Vietcong,ta över regeringen i Sydvietnam,
och i november 1963 störtades och avrättades president
Diem.
Rädslan för ett kommunistiskt övertagande av hela regionen,
växte i USA mer och mer och för utvecklingen med Ho Chi Minh
och Vietcong.
Armén "Republiken Vietnam" (ARVN) var oorganiserad på grund av den
låga moralen hos dess ledare och deras enda intresse var personlig
vinning.
På grund av att USA hade mycket svårt att hålla armén tillsammans
i Sydvietnam såg man bara en lösning, vilket var att ta hand om
det militära ansvaret själva.
600 000 sydvietnamesiska soldater som också hjälpte USA
Den amerikanska armen var som störst under 1969 då 543 400
man tjänstgjorde i Vietnam.
USA bombade också Vietnam under hela kriget. Man räknar med att
USA fällde mer än 7 ton bomber över Vietnam och då är inte gasen som
man släppte ner för att döda djungeln inräknad.
Trots att USA: s trupper var mer än 10 gånger så vältränade i
krigföring som de nordvietnamesiska så vann alltså Nordvietnam och
FNL kriget, (om man nu kan räkna någon part som vinnare.)
Detta på grund av att FNL och Nordvietnam var tränade att strida i
just djungel.
Basen vid Cu Chi var ett stort nätverk, med nästan 200 miles av tunnlar,
Dolda luckor ledde ner,till välbevakade kammare, och långa gångar
Vissa öppningar doldes även under vatten i åar eller kanaler.
På djupare nivåer, fanns kammare som användes till vapenfabriker och
en brunn för basens vattenförsörjning.
Basköken var alltid nära ytan, med långa, snidade skorstenar som syftade
till att sprida matlagningsröken och släppa ut den en bit bort.
Nära köken var gerillans sovkammare, där de kunde överleva i veckor om det behövdes.
Tet-offensiven i februari 1968, innebar att FNL gick till våldsam
offensiv och allvarligt skakade USA.
Offensiven slogs tillbaka med stora förluster för FNL.
Befälhavaren William Westmorelands optimistiska kalkyler om ett
snabbt avgörande visade sig vara en fullständig felkalkylering.
Fredsförhandlingarna 1968 i Paris ledde ingenstans, och i mars 1972
startade FNL sin dittills mest omfattande offensiv, varvid USA svarade
med att återuppta bombningarna och minera nordvietnamesiska hamnar.
Den 27 januari 1973 enades man slutligen om ett stilleståndsavtal,
varefter USA drog bort sina återstående förband.
Den 30 april 1975 kunde styrkor från FNL och Nordvietnam tåga in i
Saigon, varefter en av Nordvietnam dominerad kommunistisk regim
etablerades i hela Vietnam, och i maj 1975 var kriget över.
Läs mer
http://www.ne.se/lang/vietnamkriget
C-L.W / Upl 103263123
"MAYDAY, MAYDAY - ESTONIA, PLEASE"
Så löd det desperata ropet på hjälp från andrestyrman Tormi Ainsalu
natten den 28 september 1994 när m/s ESTONIA förliste i en storm på
Östersjön.
En knapp halvtimma efter nödanropet hade fartyget försvunnit från
havets yta.
Ett tiotal fartyg och tolv helikoptrar, kunde rädda endast 137 av
de totalt 989 personer, passagerare och besättning, som funnits ombord.
Av de 852 som omkom kunde endast 94 tas om hand.
FARTYGET OCH DE OMKOMNA SKALL BÄRGAS, TILL VARJE PRIS
Detta uttalande gjordes av statsminister Ingvar Carlsson,
Det finns ingen övre smärtgräns vad gäller kostnaderna för en
bärgning, tillade Kommunikationsminister Mats Odell.
REGERINGSBESLUTET 1994-12-15
"M/s Estonia skall inte bärgas. Några åtgärder för att ta upp de
omkomna skall inte vidtas.
Sveriges regering fattar det unika beslutet att lännna katastrofoffren
på olycksplatsen och ej genomföra ett möjligt omhändertagande av de döda.
Det är nu nästan 16 år sedan Estonia gick till botten i Östersjön
ett fartyg som med 14 protokollförda brister avseglade med nästan
1000 människor ombord. Inspektionen hade utförts av 8 estoniska
sjöfartsinspektörer samt 2 svenska, trots detta godkändes Estonia
för avgång på stormigt hav.
På grund av myndighetemas skandalöst passiva handläggning av Estoniakatastrofen
finns det fortfarande alla dessa år inga entydiga besked eller klarlägganden
av omständigheterna runt olyckan. Sanningen om Estonia finns i vraket.
Det finns tydligen starka krafter som helst ser att det stannar vid
det och att Estonia behåler sina hemligheter.
Igenom hela sin historia har människan tillämpat en oskriven lag som
säger att man skall visa sin aktning för de döda genom att ta hand om
dem och se till att de blir begravda.
Aldrig tidigare har det hänt att en stat beslutat avstå från att ta
hand om döda katastrofoffer när en sådan insats varit möjlig.
Estonias skick vid avgången från Tallinn den 27 september 1994
Bristema som registrerats har indelats i
1. Visir
2. Låsanordningar
3. Bogramp
Visir
Gummipackningar som håller tätt på insidan av visiret byttes inte ut
eller reparerades.
Svåra mekaniska skador som orsakats av färd genom kraftig is med hög hastighet.
Bogramp
Bogrampen är en del av den övre förlängningen av kollisionsskottet ovanför
skottdäck, och måste därför vara helt vattentätt.
Trots detta obligatoriska krav läckte emellertid bogrampen kraftigt på flera
ställen. Detta styrks av följande:
Ett uttalande av den ansvariga 2e maskinisten Peeter Tüür inför den estniska
polisen i Tallinn den 3 oktober 1994, dvs 5 dagar efter förlisningen,
där han uppger: "Bakom visiret sitter rampen. Den skall vara vattentät,
men det finns några få ställen där rampen inte är helt tät." Ordföranden i
haverikommissionens tekniska grupp, Börje Stenström, förklarade för två medlemmar
i expertgruppen, vid ett möte i Stockholm den 2/10 1995, att det hade funnits
ett gap på upp till 2 cm på nedre babordssidan av den stängda rampen,
från hörnet omkring 1 -1,5 m åt styrbord och imgefår lika mycket uppåt.
Låsanordningarna
1.atlantlåset,eller bottenlåset
2.de hydrauliska sidolåsen
3.de manuella sidolåsen
Den Tyska Expertgruppen
för utredning av förlisningen
av M/S Estonia
Har i sin rapport i både text och bild visat på allvarliga brister i fartygets
säkerhet, varför det är befogat med frågan
"Varför"
Det finns en intressant rapport som belyser många frågetecken, rapporten har
framtagits av Björn Stenberg och Johan Ridderstolpe www.factgroup.nu/est/allforgse.pdf
Skall Estonias förlisning och alla de 850 omkomnas öde förbli obesvarat???
C-L.W / Upl 1029141358
Fram till 1959 var sinnessjukvård den officiella termen för
omhändertagandet av psykiskt sjuka människor.
Därefter ersattes termen av mentalvård, som slopades 1966
Sedan dess heter det psykiatrisk vård.
Sverige fick världsrekord i att kunna erbjuda psykiatriska
vårdplatser, 23 mentalsjukhus övertogs av landstingen från
att ha varit en statlig angelägenhet, detta skedde 1967.
Den vårdform som praktiserats i mer än hundra år kom nu att
förkastas och 1980 började Sveriges mentalsjukhus att läggas ner.
Hur var det för patienterna i denna slutna inrättning? Ja inte
var det en kärleksfull och vårdtänkande miljö överallt, det var
nog ofta så att de sjuka behandlades väldigt illa och sågs
inte med människovärde.
Slag och elaka tillmälen var vanligt förekommande likaså tvångsåtgärder
som fastspända i sängarna, bryska matningsfasoner, tvång mot
patienter med tvångstankar, kalla duschar m.m.
Tabletthysterin hade inga gränser, en drogad patient var vanligast.
Överskötare/Översköterskor visade sitt maktbegär på de mest otrevliga
sätt, även mot anställda skötare som protesterade mot denna
omänskliga behandling. Det var lätt att få sparken om man
visade sig obekväm genom medmänsklighet med patienterna.
Läs den bifogade artikeln som är tagen direkt ur verkligheten.
Läs mer
http://bengtalfred.bloggplatsen.se/2007/06/09/169048-mentalvard-8/
C-L.W / Upl 10297012
Medborgargarde
I Sverige hör vi att främlingar får härja fritt utan att ordningsmakten
klarar av att hantera detta.
Massmedierna gör alltid sitt bästa genom att mörklägga främlingsrelaterade
brott och signalement, och skyller det på den personliga integriteten.
När en svensk däremot försvarar sig från övergrepp blir det livat värre.
Har man antagit en invandringskritisk utgångspunkt,
Då är man
"RASIST"
På orter där oroligheterna eskalerar är det inte konstigt om folk går
ihop och bildar medborgargarden.
Det är inte att rekommendera eftersom det välddigt lätt kan gå
till överdrift när känslorna svallar och då blir notan dyr för alla.
Men hur kommer det sig att dagspressen ofta skriver om dessa händelser
som att det är orosmakarna, oavsett var dom kommer från, det är synd om?
Väldigt sällan koncentreras nyhetsinformationen på offren,
"Medborgargarde misshandlade oskyldiga unga"
Detta är exempel på rubrik som inte speglar verkligheten. Hur oskyldiga
var dessa "unga"?
Givetvis är det fel om allmänheten tar lagen i egna händer och fysiskt
ger sig på andra, det är polisens sak att upprätthålla lag och ordning.
Vi kan bara hoppas på att polisen får alla de resurser som behövs
för att klara uppgiften.
Nu är det så att det är inte bara invandrare som ställer till med bråk
det är svenskarna också bra på, så vi ska inte generalisera.
Svenska Handelsflottan under världskrig 2
C-L.W / Upl 10294532
Handelsflottans offer under andra världskriget
Under krigstiden 1939 till 1945 förlorade 1 370 personer i den
svenska handelsflottan sina liv och 270 fartyg blev sänkta.
Lejdtrafik
Ordet lejd ingav ofta föreställning att fartygen skulle vara
skyddade mot angrepp, ett missvisande namn, eftersom dessa fartyg
inte hade lejd och bl.a i pressen uttalades det förvåning
och förbittring över att svenska fartyg sänkts trots att de haft "lejd".
Det fanns dock ett flertal svenska fartyg, som seglade till hamnar i
de krigförande länderna med lejd av de krigförande parterna:
diplomatutbytesfartyg, Röda Kors-fartyg,fartyg för utbyte av sårade
krigsfångar. Drottningholm och Gripsholm var verksamma för diplomat-
och krigsfångeutbyte.
För att förstå de svenska förlusterna till havs under andra världskriget
rekommenderar vi er att klicka på Läs mer länken, där finns information
om fartygen och förlisningarna.
Läs mer
http://www.mareud.com/WW_Losses/ww2/shiplist_wwII.htm
1st 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Nästa
