Årskurs 3 t.o.m. 6 var dubbelklasser i samma klassrum. Tvåmans bänkar med pennfack och bläckhornshål var standard på landbygden, en svart tavla på väggen och en hängare att hänga upp olika kartor och plancher på stod bredvid katedern.
Varje morgon började med att sjunga en "morgonpslam"
Läraren var sträng och örfilar och luggning var vanligt förekommande, även smällar av trälinjalen på fingrarn var brukligt. All gymnastik var utomhus eftersom ingen gymnastiksal fanns i huset.
På den tiden fick man betyg från första klass och betygen följde en alfabetsskala, (A, a, Ab, Ba, B, Bc, C.) samtliga kunde få tillägg med + eller -. Dom ämnen som dominerade var välskrivning, räkning, kristendomskunskap, modersmål, hembygdskunskap, naturlära, historia och geografi.
Om man inte skötte sig under lektionerna eller om man inte kunde sin hemläxa fick man sitta kvar när dom andra gick hem, det var en vanlig bestraffning. Hemläxa fick man i samtliga ämnen plus att man skulle kunna antingen en psalmvers eller ett bibelstycke. Detta var för de flesta jordens helvete eftersom vi landsortsungar inte var speciellt troende.
Någon skolmat fanns inte utan man fick ha med sig sina egna smörgåsar och mjölk eller annat.
Det fanns ingen skolskjuts. Man fick gå, cykla eller åka spark till skolan. Ibland var det långt till skolan så barnen fick gå tidigt hemifrån, särskilt på vintern och i skolsalen fanns en liten vedeldad kamin som skulle hålla salen varm, vilket var lite si och så, men ytterkläder eller mössor fick man hänga av sig utanför klassrummet.
Tänk så mycket, som har ändrats på denna korta tid. Hur fungerar skolan idag med kränkande tillmälen från elever till lärare? Eleverna sitter med mössor och luvjackor på, med fötterna på skolbänken, tuggummituggande, sms-ande, spelar spel på mobiltelefonerna o.s.v Våld är inte ovanligt och när det är riktigt tråkigt så skolkar man inte utan man bränner ner skolan. Var ska det sluta.
Gör det lagligt att köpa sex, en av Fedderlays paroller. Federley (C) vill skrota sexköpslagen och kopplerilagen. Fredrik Federley och Tony Irving har dejtat varandra. Man kan ju upplysa människor inför valet, vad det är för partimedlemmar man (inte jag)lägger sin röst på .
Federley har gått för långt sitt publicitetssökande. det är omdömeslöst, skandalöst och sjukt, men så är han ju också centerpartist.
Federley röstade ja som många andra till FRA-lagen men medans allt fler politiker backade i frågan så stod Bögkungen fast vid sitt ja och förklarade sig nöjd med sitt värv.
För inte så länge sedan, var riksdagsmannauppdraget det finaste som fanns och då en endaste liten fläck på ryktet var förödande, nu blir det accepterat med allsköns bråte som ska representera svenska folket. Federley ska alltså föreställa en svensk riksdagsledamot av idag.
Federley berättade att han provat hasch och kokain under tiden han var ordförande i ungdomsförbundet. Han sa samtidigt att han tyckte att den tidigare lagstiftning då det var lagligt att inneha narkotika för personligt bruk var rimlig.
Federley anser att: Lagen om anställningsskydd (las) borde skrotas. Las komplicerar förhållandet mellan arbetsgivare och anställd. Prostitution ska tillåtas.
Fredrik Reinfeldt "arbetslösheten" och "pensionärerna"
Fredrik Reinfeldt påstod under partiledardebatten att sysselsättningen hade ökat med 100 000 personer sedan regeringen tog makten. Sysselsättningen har ökat med 11.800 personer och inte 100 000 personer, visar en kontroll av Reinfeldts uppgift.
Fredrik Reinfeldt ursäktar felräkningen med att han fått dåligt underlag. Ja dåligt var ordet, men hur står det till med kontroll av uppgifter som sägs i massmedia, är det så enkelt att det bara är att skylla på dåligt material så är det hela ursäktat.
Statsministern är examinerad civilekonom och har läst en hel del statistik. Statsministern har med andra ord okvalificerad personal i sin stab eftersom dom ente kan läsa statistik. Fredrik Reinfeldt visar prov på dåligt ledarskap eftersom han rekryterat dessa okvalificerade rådgivare.
Det förefaller alltmer tydligt att Reinfeldts framtid handlar om att marknaden, företag och riskkapitalister ska ta över hela välfärden.
Privatiseringen av sjukvården är ett stort hot mot den lilla välfärd vi har kvar, samtliga sjukhus, även universitetssjukhusen, kan nu säljas till privata vinstdrivande företag. Kommande skattsänkningar kan komma att innebära att man själv måste betala för all den vård man behöver.
Personer som har en privat försäkring kan köpa sig företräde före den som har större medicinska behov och med två väntrum på sjukhusen, ett för de som betalar privat och ett för de andra.
Reinfeldt säger att nu ska pensionärerna gå före, det ska ske förbättringar för de äldre. Men vad Reinfeldt nu lovar är rent hyckleri. Det ärligaste besked som Reinfeldt kan är att pensionärer och löntagare ska betala samma skatt eftersom pension inte är annat än uppskjuten lön.
Förra veckan skulle Reinfeldt prioritera skattesänkningar för anställda i välfärdssektorn. De skulle gå först. Man undra VEM som kommer att gå först.
Maud Olofsson beklagar att dom inte kunnat ge pensionärerna de skattesänkningar dom önskat, hon överträffar t.o.m Fredrik Reinfeldts hycklande vad gäller omsorgen om våra pensionärer.
Centern har lika lite, som kumpanerna i alliansen önskat några särskilda skattesänkningar till pensionärerna. Jobbskatteavdragen skapade den växande klyftan mellan yrkesverksamma och pensionärer.Maud Olofsson försöker slå blå dunster i ögonen på folk.Skatterna på arbete ska fortsätta att sänkas. En klar motsägelse till att det nu är pensionärernas tur att få det bättre.
De ska bli fler jobb genom att momsen på krogen, hos frisören, bilreparatören och andra tjänsteproducenter sänks från 25 till 12 procent.
(Finansiering??
Hur skulle en momssänkning i dessa företag kunna bidra till fler jobb? Centern, och alliansen, har inte har en jobbskapande politik. Privata arbetsförmedlingsföretag som centern förespråkar, skapar inte heller fler jobb.
BONDEFÖRBUNDETS partiprogram från 1933 sa följande: "Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda flyktingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling." Man kan undra om nya bondeförbundet (C) har strukit detta i sitt partis ideoligi.
Kristdemokraterna i Sjöbo kommun inledde 2006 ett samarbete med bland annat främlingsfientliga Sjöbopartiet. Det visar väl på Kristdemokraternas pålitlighet i dagens valtal.
Maud Olofsson vill föra in centerpartiet i storstäderna "Opps!" Tror hon själv på detta? Maud borde inse att storstadsborna tillhör de intelligenta och poöitiskt medvetna, de går inte på vilka dumheter som helst. Centerpartiet är ett glesbygdsparti och Maud Olofsson kommer själv från glesbygden Robertsfors i Västerbotten med knappt 7000 innevånare, det är en lagom stor bygd för Maud Olofsson att agitera i.
Den antisemitiske propagandisten Elof Eriksson var en av grundarna av Bondeförbundet och hade en stor del i utformningen av bondeförbundets rasistiska partiprogram. Han hade nära kontakt med Julius Streicher, chefredaktör för den nazistiska tidningen Der Stürmer, som öppet pläderade för total utrotning av judar. Han var själv redaktör och utgivare av den antisemitiska tidningen Nationen. 1938 stod en bondeförbundare i riksdagen och sade: "Jag är idag antisemit, sedan jag i tio år måst studera fakta i Centraleuropa. Låt oss inte ta in judarna och lära dem yrken i Sverige, så att de bli konkurrenter till svenska yrkesmän och småningom sugs upp i den svenska folkstammen.
Den asiatiska folkstammen passar inte i sällskap med vår hyggliga svenska folkstam" Och som det stod i partiprogrammet: Vårt folk måste skyddas från degenererande inflytelser.
Bondeförbundaren, ecklesiastik- utrikes- och justitieministern professor K G Westman hade tydliga nazisympatier.
I riksdagen framförde han sin åsikt att lagförslaget om tvångssterilisering av mindervärdiga folkgrupper ju innebär ett högst betydande steg framåt i syfte att sanera den svenska folkstammen. Westman jagade med blåslampa de tidningar som skrev kritiskt om nazi-Tyskland.
I mars 1942 lyckades han konfiskera 17 tidningar på en enda månad. Det var när tidningarna publicerade artiklar om hur tyskarna torterade fångar i Norge. Westman hade ett särskilt gott eller snarare ont öga till Torgny Segerstedt och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, GHT. I sin dagbok kommenterade Westman Segerstedts uppträdande med orden: Hans judiska älskarinna har undanträngt hans själ och ersatt den med en judesjäl. När Westman i riksdagen kritiserade den svenska utrikespolitiken sköt han skulden på kabinettsekreterare Erik Bohemans judiska blod. På morgonen den 12 juni 1940 uttryckte Westman i riksdagens första kammare sin beundran för den tyske ledaren: Ett folk kan inte gå ut i krig som en diskussionsklubb. Alla har vi sett bevis för hur en diktatur i en enväldigt styrd stat kan samla alla folkets krafter till handling och utkräva det yttersta av de enskilda som åtlyda envåldshärskarens befallningar.
FN: s roll i krisen i Kongo mellan 1960 och 1964 såg sin största insats av män och några av dess mest kontroversiella åtgärder. Fram till 1960 hade Kongo varit en koloni till Belgien, men 1960 meddelade Belgien att det gav Kongo sin självständighet.
Säkerhetsrådet i Kongo skapade en armé för att återställa lag och ordning . Den uppgick till, nästan 10.000 soldater. Armén fick fyra uppgifter: Återupprätta lag och ordning och upprätthålla den. Hindra andra nationer från att bli inblandade i krisen. Bidra till att bygga upp landets ekonomi och återställa politisk stabilitet.
FN styrkan hade bara rätt att använda våld som ett medel för självförsvar, och det var inte tillåtet att ta ställning för regeringen i Leopoldville eller regering Tshombe i Elizabethville.
Nästan genast gick det fel för FN styrkorna. Lumumba bad FN att använda militärt våld för att minimera Tshombes makt i Katanga. Dag Hammerskjöld, generalsekreterare i FN, vägrade ge tillstånd till detta. Lumumba anklagade genast FN för att understödja Tshombe på grund av Katangas rika malmreserver. Han anklagade också FN att ställa sig bakom de rika europeiska företag som dominerade området.
Fyra grupper hävdade att de skulle leda Kongo. Mobutos, regering styrde i Leopoldville Lumumbas,anhängare styrde i Stanleyville Tshombes,regeringen "i Elizabethville, Katanga En utbrytar "regering" i provinsen Kasai ledd av kung Albert Kalonji - även om det var en självutnämnd titel!
Cyrille Adoula i Leopoldville bad FN om militärt stöd för ett anfall mot Katanga som han gjorde till sin främsta uppgift för att avlägsna Tshombe, eftersom han trodde att utan en militär insats mot Tshombe skulle Kongo aldrig få fred. I augusti 1961, anföll 5.000 FN-trupper Katanga. Även om de tog huvudpunkterna i provinsen, fick de inte Tshombe eftersom han hade flytt till Rhodesia.
I slutet av 1962, attackerade FN Katanga igen. Detta ledde till Tshombe flyr från Kongo och i januari 1963, var Katanga återförenat med resten av Kongo.
Var FN,s verksamhet i denna kris en framgång?
Inte varje nation var nöjd med vad FN hade gjort. Ryssland, Frankrike och Belgien vägrade att betala sin del av $ 400 miljoner som behövs för att betala kostnaderna för Kongo operationen. Detta sköt nästan FN i konkurs.
De nationer som hade stött FN var också kritiska till vissa delar av det som FN gjorde. Dag Hammerskjöld kritiserades också eftersom det ansågs att han hade överträtt sina befogenheter om vad FN kan göra och vad det inte kan.
Muren genom centrala Berlin började uppföras under natten mellan den 12 och 13 augusti 1961. 14 500 östtyska soldater, poliser och arbetare uppförde muren genom de centrala delarna av Berlin. Muren fungerade från 13 augusti 1961 till 9 november 1989. Gränsövergångar mellan öst och väst fanns, och kontrollerades av DDR. Under åren 1949-1961 lyckades mellan 2-3 miljoner fly över gränsen mellan Öst- och Västberlin.
Efter 1961 lyckades endast 5 000 fly till väst, 239 personer sköts sedan de försökt fly. Att gräva tunnlar i marken under muren mellan öst och väst och gömma sig i ombyggda bilar var några sätt att försöka undgå upptäckt vid flyktförsöken.
Den första kända framgångsrika tunnel grävdes i en kyrkogården. Människor kom med blommor till en grav och låtsades att sörja. Då skulle dom släppas ur sikte och skulle aldrig mer ses på den sidan av muren igen. Denna tunnel hittades efter att en kvinna klättrat in i tunneln och lämnat sitt nyfödda barn i en vagn ensamt.
En del människor försökte även att flyga över muren. Familjer Wetzels och Strlzycks köpt små mängder nylontyg. När de hade nog tyg sydde de ihop bitarna för att bilda en varmluftsballong. De hade bara tillräckligt med bränsle för att komma i luften och sedan bara seglade över muren. De nådde Västberlin efter några timmar.
Ett stort antal människor klättrade över muren med lite problem. Regeringen i östra Berlin förbjöd då försäljning av rep och garn. Peter Fetcher, 18 år, försökte klättra över muren den 17 augusti, 1962. Han blev skjuten och lämnades att förblöda, detta orsakade ett ramaskri i pressen i hela världen.
Günter Litwin var det första offret som sköts ner av östtyska gränsbevakningen i Berlin den 24 augusti 1961. Den sista personen att bli dödad som försökte klättra över muren var Chris Gueffroy.
Den 9 november 1989 föll muren och detta datum brukar sägas vara starten för Sovjetunionens fall.
27.12. Sovjetiska stridsvagnar bildade den 27 december förtrupp för minst 200000 soldater som rullade in över gränsen till Afghanistan. Den afghanske stats- och regeringschefen Hafizullah Amin störtas genom en av Sovjetunionen iscensatt kupp och avrättas därefter. Gammalkommunisten Babrak Karmal övertar makten i landet.
28.12.1979 Sovjetisk intervention i Afghanistan Sovjetunionen sänder militära förband på flera tusen man till Afghanistan. 28.12.
Kriget framkallade världens största flyktingkatastrof. Av Afghanistans 15 miljoner invånare flydde 2,5 miljoner till Iran och 2,5 miljoner till Pakistan. FN fördömde den sovjetiska invasionen och krävde truppernas tillbakadragande.
Striderna mellan gerillan och ockupationsmakten utvecklades snart till ett mycket blodigt krig som hade många likheter med Vietnamkriget. Trots en enorm teknisk överlägsenhet kunde inte över 100 000 ryska marksoldater besegra bergsgerillan.
Kriget krävde många offer även för angriparen och kostade oerhört mycket pengar. En militärt underlägsen gerillarörelse kan besegra en supermakt om kriget utkämpas på gerillans villkor.
1,5 miljoner afghaner omkom, varav närmare 90 % beräknas ha varit civila och de resterande 75000 soldater. Cirka 15000 sovjetiska soldater stupade och många fler blev skadade.
Sovjetunionen som stod på höjden av sin imperialistisk makt, avvek i förödmjukelse ett decennium senare, lämnar efter sig ett ödelagt land plågat av inbördeskrig, och återvände till ett slaget fosterland. Den 15 maj 1989 lämnade den sista sovjetiska soldaten Afghanistan.
På 1950-talet i USA började man skicka trupper till Vietnam. Nästan 3 miljoner amerikanska män och kvinnor sändes tusentals miles att kämpa för det som var en tvivelaktig orsak.
Mellan 1955 och 1960, försökte nordvietnam med hjälp av södra kommunistiska Vietcong,ta över regeringen i Sydvietnam, och i november 1963 störtades och avrättades president Diem.
Rädslan för ett kommunistiskt övertagande av hela regionen, växte i USA mer och mer och för utvecklingen med Ho Chi Minh och Vietcong. Armén "Republiken Vietnam" (ARVN) var oorganiserad på grund av den låga moralen hos dess ledare och deras enda intresse var personlig vinning. På grund av att USA hade mycket svårt att hålla armén tillsammans i Sydvietnam såg man bara en lösning, vilket var att ta hand om det militära ansvaret själva. 600 000 sydvietnamesiska soldater som också hjälpte USA Den amerikanska armen var som störst under 1969 då 543 400 man tjänstgjorde i Vietnam.
USA bombade också Vietnam under hela kriget. Man räknar med att USA fällde mer än 7 ton bomber över Vietnam och då är inte gasen som man släppte ner för att döda djungeln inräknad. Trots att USA: s trupper var mer än 10 gånger så vältränade i krigföring som de nordvietnamesiska så vann alltså Nordvietnam och FNL kriget, (om man nu kan räkna någon part som vinnare.) Detta på grund av att FNL och Nordvietnam var tränade att strida i just djungel.
Basen vid Cu Chi var ett stort nätverk, med nästan 200 miles av tunnlar, Dolda luckor ledde ner,till välbevakade kammare, och långa gångar Vissa öppningar doldes även under vatten i åar eller kanaler. På djupare nivåer, fanns kammare som användes till vapenfabriker och en brunn för basens vattenförsörjning.
Basköken var alltid nära ytan, med långa, snidade skorstenar som syftade till att sprida matlagningsröken och släppa ut den en bit bort. Nära köken var gerillans sovkammare, där de kunde överleva i veckor om det behövdes. Tet-offensiven i februari 1968, innebar att FNL gick till våldsam offensiv och allvarligt skakade USA. Offensiven slogs tillbaka med stora förluster för FNL. Befälhavaren William Westmorelands optimistiska kalkyler om ett snabbt avgörande visade sig vara en fullständig felkalkylering.
Fredsförhandlingarna 1968 i Paris ledde ingenstans, och i mars 1972 startade FNL sin dittills mest omfattande offensiv, varvid USA svarade med att återuppta bombningarna och minera nordvietnamesiska hamnar. Den 27 januari 1973 enades man slutligen om ett stilleståndsavtal, varefter USA drog bort sina återstående förband.
Den 30 april 1975 kunde styrkor från FNL och Nordvietnam tåga in i Saigon, varefter en av Nordvietnam dominerad kommunistisk regim etablerades i hela Vietnam, och i maj 1975 var kriget över.
Så löd det desperata ropet på hjälp från andrestyrman Tormi Ainsalu natten den 28 september 1994 när m/s ESTONIA förliste i en storm på Östersjön. En knapp halvtimma efter nödanropet hade fartyget försvunnit från havets yta.
Ett tiotal fartyg och tolv helikoptrar, kunde rädda endast 137 av de totalt 989 personer, passagerare och besättning, som funnits ombord. Av de 852 som omkom kunde endast 94 tas om hand.
FARTYGET OCH DE OMKOMNA SKALL BÄRGAS, TILL VARJE PRIS Detta uttalande gjordes av statsminister Ingvar Carlsson,
Det finns ingen övre smärtgräns vad gäller kostnaderna för en bärgning, tillade Kommunikationsminister Mats Odell.
REGERINGSBESLUTET 1994-12-15 "M/s Estonia skall inte bärgas. Några åtgärder för att ta upp de omkomna skall inte vidtas. Sveriges regering fattar det unika beslutet att lännna katastrofoffren på olycksplatsen och ej genomföra ett möjligt omhändertagande av de döda.
Det är nu nästan 16 år sedan Estonia gick till botten i Östersjön ett fartyg som med 14 protokollförda brister avseglade med nästan 1000 människor ombord. Inspektionen hade utförts av 8 estoniska sjöfartsinspektörer samt 2 svenska, trots detta godkändes Estonia för avgång på stormigt hav.
På grund av myndighetemas skandalöst passiva handläggning av Estoniakatastrofen finns det fortfarande alla dessa år inga entydiga besked eller klarlägganden av omständigheterna runt olyckan. Sanningen om Estonia finns i vraket. Det finns tydligen starka krafter som helst ser att det stannar vid det och att Estonia behåler sina hemligheter.
Igenom hela sin historia har människan tillämpat en oskriven lag som säger att man skall visa sin aktning för de döda genom att ta hand om dem och se till att de blir begravda.
Aldrig tidigare har det hänt att en stat beslutat avstå från att ta hand om döda katastrofoffer när en sådan insats varit möjlig.
Estonias skick vid avgången från Tallinn den 27 september 1994
Bristema som registrerats har indelats i 1. Visir 2. Låsanordningar 3. Bogramp
Visir Gummipackningar som håller tätt på insidan av visiret byttes inte ut eller reparerades. Svåra mekaniska skador som orsakats av färd genom kraftig is med hög hastighet.
Bogramp
Bogrampen är en del av den övre förlängningen av kollisionsskottet ovanför skottdäck, och måste därför vara helt vattentätt. Trots detta obligatoriska krav läckte emellertid bogrampen kraftigt på flera ställen. Detta styrks av följande: Ett uttalande av den ansvariga 2e maskinisten Peeter Tüür inför den estniska polisen i Tallinn den 3 oktober 1994, dvs 5 dagar efter förlisningen, där han uppger: "Bakom visiret sitter rampen. Den skall vara vattentät, men det finns några få ställen där rampen inte är helt tät." Ordföranden i haverikommissionens tekniska grupp, Börje Stenström, förklarade för två medlemmar i expertgruppen, vid ett möte i Stockholm den 2/10 1995, att det hade funnits ett gap på upp till 2 cm på nedre babordssidan av den stängda rampen, från hörnet omkring 1 -1,5 m åt styrbord och imgefår lika mycket uppåt.
Den Tyska Expertgruppen för utredning av förlisningen av M/S Estonia
Har i sin rapport i både text och bild visat på allvarliga brister i fartygets säkerhet, varför det är befogat med frågan
"Varför"
Det finns en intressant rapport som belyser många frågetecken, rapporten har framtagits av Björn Stenberg och Johan Ridderstolpe www.factgroup.nu/est/allforgse.pdf
Skall Estonias förlisning och alla de 850 omkomnas öde förbli obesvarat???