Sveriges asociala social(o)tjänst
C.L.W / Upl 1010662859
Gång på gång får vi höra att Socialtjänsten "missköter" enskilda personer och även familjers nödsituationer. När ska dessa ansvarslösa byråkrater börja inse att dom faktiskt inte sitter på rätt plats här i livet.
Exempel:
Tonårsflicka (16 år) som råkat "välja" fel föräldrar vilka inte vill eller kan ta ansvar för sitt barn. Socialtjänsten träder in och placerar henne i fosterhem, där fosterföräldrarna enbart intresserar sig för ersättningen. Flickan missköts och vantrivs, hon får aldrig känna familjetillhörighet utan enbart utanförskap. Resultate blir att hon rymmer och bor hos "vänner" och blir utnyttjad av äldre killar. Hon har inte begått något brott, hon knarkar inte, däremot blir det en del alkohol.
Socialen börjar jaga henne tillsammans med polis, som ett lovligt villebråd. Hon åker fast och hamnar på ungdomsanstalt för att få "vård" av det sociala, som nu tar ifrån henne alla rättigheter. Hon får inte ha mobiltelefon, inte använda dator, inte ha någon kontakt utanför anstalten, med andra ord - hon isoleras och de "kloka" tjänstemännen tror att detta är den form av "vård" hon behöver.
Så småningom kommer socialtjänstemännen fram till att hon ska återföras till det fosterhem hon rymt från. Detta resulterar i att flickan pånytt känner sådan psykisk oro och vantrivsel att hon börjar skära sig själv med rakblad.
Nu undrar vän av ordning, Hur länge ska detta få fortgå? Varför lyssnar man inte på flickan och gör försök att tillmötesgå hennes önskemål, det handlar dock om hennes livs framtid, inte om asociala tjänstemäns kontorsstol och lön.
Eftersom jag personligen varit med om en händelse som stämmer väl överens med vad som här sagts, så vet jag att detta händer i många kommuner, vilket visar att det behövs en helt annan kompetens än den som byråkraterna idag besitter. Att se en tonårsflicka fly och gömma sig av rädsla för poliser som jagar henne utan egentlig orsak. Inga brott har förekommit annat än att hon föddes av någon som inte var mogen ansvaret.
Socialdemokraterna ljuger genom Thomas Östros
C.L.W / Upl 10105144140
Enligt Thomas Östros har sysselsättningen minskat med 100.000 under Alliansens mandatperiod, sanningen är dock att sysselsättningen ökar. Thomas Östros ägnar sig åt ohederlighet och talar om pensionärsskatt som ska sänkas drastiskt. Alla vet att detta är en lögn som Östros försöker vinna pensionärsröster med.
Den av Göran Persson styrda (S)-regeringen borde ha betalat tillbaka dom pengar de lånade från pensionärerna och som i valrörelserna lovades att betala tillbaka, då hade skatteklyftan mellan pensionärer och andra varit tillrättad för länge sedan. Men löften är en sak och hederlighet en annan. (S) fortsätter att lura pensionärerna på pengar, skammens lampa lyser.
Östros påstår att regeringen har skapat 100000 arbetslösa med sin politik. Menar Östros att regeringen Reinfeldt är orsaken till¨ den ekonomiska kris världen fick uppleva och som orsakade industrins nedgång med medföljande uppsägningar??? Sanningen är att Sverige under tidigare (S)-regeringar upplevt massarbetslöshet, då undrar man rätteligen ifall det då var (S)-regeringens fel?
Thomas Östros friar med lögner till pensionärernas röster och Mona Sahlin friar till Invandrarna med löfte om högre bidrag. Man tar sig för pannan och undrar vart Sverige är på väg om svenska folket skulle visa sig vara så ointelligenta att de lägger sin röst på den rödgröna lögnaktiga röran. Dessutom: "den svenska statsskulden nu är lägre än 2006" Sverige har, efter Luxemburg och Danmark, Europas lägsta statsskuld på 43,6 % av BNP. Det kan jämföras med Österrike 74 %, Tyskland 77 %, Storbritannien 80 %, Belgien 101 % och Italien 116 %. Thomas Östros och Mona Sahlin väljer att blunda för fakta och väljer att ljuga väljarna rakt i ansiktet, vilket är upprörande.
Både Mona (S)ahlin och Thomas Östros personifierar ohederligheten och bygger på politikerföraktet.
A message from Normandy Veteran Bob Head!
Bob Head / Upl 101044305
| Jag såg ett inlägg på nätet från UK som har samma problem som Sverige och kanske även i större skala. Jag lägger ut det här: Dear Fellow Patriot, When I enlisted in the army in 1942, aged 18, I did it for Britain. Now I need you to do something for me. The old-gang parties and their fellow cohorts in the media are dismantling and destroying the Britain we fought so hard to defend and preserve. Today, the war isn't being fought on the battlefield - but in the ballot box. The British National Party is on the front lines of our fight. Our party and our courageous activists are working around the clock to save the country that our War Heroes fought and died for. If I had my health I would be out there with them. But I can't - so I'm writing to ask you to volunteer for me. I was 18 when I went to fight for Britain. At just 20 years old I was involved in the Normandy invasion, and spent the last year of the war fighting with my fellow heroes through northern France, Belgium and into Germany. I was attached to the 51st Highland Division under the command of the legendary General Bernard Montgomery ('Monty' as he was affectionately known). I also took part in the Battle of the Bulge in late 1944 and Operation Market Garden. Today, look at the terrible state of our country! Many cities and towns resemble third-world slums, crime is out of control, pensioners are freezing to death in winter, we are ruled by the EU, our politicians are greedy and corrupt, and our British national identity is being dismantled and abolished! We didn't fight with our lives on the line years ago just to be right back here today. Our War Heroes have been betrayed! We need to do everything we can to help the BNP get elected to local councils and to Parliament. Those heroes lost to the war would proudly go door-to-door with the British National Party to fight against the destruction of our beloved Britain. There are no tanks and no guns in this fight - but we still need your courage to propel the British National Party to its goals. Get active, leafleting, canvassing, speaking to people, get the word out! Här i Sverige behöver SD din röst i höst! |  |
Stalin hjälpte Hitler att invadera Norge
Christer Bergström / Upl 1010111408
Nå skal vi slåss, gutter! Kapten Odd Isachsen Willoch skrek ut sina order till manskapet ombord på det norska pansarskeppet Eidsvold. När de tio toppmoderna jagarna i tyska 1:a jagarflottiljen dök upp vid inloppet till Narvik i gryningen den 9 april 1940, mötte de ett resolut motstånd från de gamla norska pansarskeppen Eidsvold och Norge. Men det blev en ojämn strid. Två torpeder slog in i Eidsvold precis där fartygets ammunitionsförråd var beläget. I en jättelik explosion slets fartyget itu och gick hastigt till botten. Av besättningen överlevde bara sex man. Några minuter senare mötte Norge samma öde.
1:a jagarflottiljen stävade vidare in i fjorden och landsatte 1 900 österrikiska bergsjägare under befäl av general Eduard Dietl. Dessa kunde snabbt ta kontroll över Narvik, den viktiga malmhamn som den tyska invasionen av Norge och Danmark den 9 april 1940 kretsade kring. Men frågan var om tyskarna skulle lyckas hålla Narvik tusentals kilometer från närmaste bas i Tyskland.
Anförtrodd med uppgiften att försörja styrkan i Narvik lämnade tankfartyget Kattegatt Wilhelmshaven den 3 april och seglade i hamn i norska Kopervik. Där låg hon helt fredligt fram till den 6 april, då hon löpte ut för att kunna vara framme i Narvik när invasionen gick av stapeln tre dagar senare. Men detta trick skulle inte lyckas. I Glomfjorden, söder om Narvik, angreps Kattegatt och sänktes av ett norskt kustbevakningsfartyg. Därmed skulle ödet för den tyska invasionen av Narvik ha varit beseglat redan från början om det inte varit för den sovjetiske diktatorn Josef Stalin.
Det tyska fraktfartyget, Jan Wellem ankrade utanför Narvik på eftermiddagen den 8 april 1940. Jan Wellem hade kommit från en hemlig tysk flottstödjepunkt som Josef Stalin ställt till förfogande inne på sovjetiskt territorium. Exakt hur stor roll Stalin spelade för den tyska invasionen av Norge, går inte att fastställa. Hitler var extremt nervös över det riskabla företaget mot Narvik. om det inte varit för att Jan Wellem lyckades nå dit som tyskarnas enda försörjningsfartyg hade Hitler gett upp försöket att inta Narvik redan den 9 april 1940,
Pakten mellan Stalin och Hitler den 23 augusti 1939 föregicks av ett tysk-sovjetiskt handelsavtal den 19 augusti 1939. Mindre bekant är etablerandet av den hemliga tyska marinstödjepunkt som kom att kallas "Bas Nord". Bas Nord uppläts hösten 1939 Syftet var att ge de tyskaubåtsoperationerna i Nordatlanten en hemlig stödjepunkt Den tyske kaptenen Karl Nieschlag utsågs till befälhavare på "Bas Nord".
Från och med vintern 1939-1940 var "Bas Nord" i full aktion och spelade en viktig roll i den tyska sjökrigföringen i Nordatlanten. I största hemlighet opererade från "Bas Nord" depåfartygen Venezia, Iller och Viking-5 för att försörja tyska ubåtar, kaparfartyg och även tyngre krigsfartyg. Detta pågick under hela finska vinterkriget, som utspelades bara några mil därifrån! I och med ockupationen av Norge minskade "Bas Nords" betydelse för den tyska krigföringen.
Anna Sofia Karlsson från Vansö
C.L.W / Upl 1010012341
Anna lämnade sitt hem i Vansö utanför Strängnäs den 17 november 1960, där försvann också alla spår efter Anna. Hon dödförklarades 1986. enligt uppgifter från Sveriges Dödbok.
Det är en råkall och regning novemberkväll men Anna var tvungen att gå till Stora Eneby efter mjölk. Hon har gått dessa åttahundra meterna till gården Stora Eneby många gånger vilket gjort att det blivit rutin för henne. Anna som är sjuttioett år måste stanna emellanåt och vila sig, hon är ju ingen ungdom längre, menm sin ålder till trots arbetar Anna med att städa i skolan.
Det enda Anna har med sig förutom mjölkspannen är en ficklampa då det är mörkt ute. Anna kommer fram till gården där hon träffar Göran Ehlin som ser till att Anna får sin mjölk. De växlar några ord om väder och vind och då Anna fått sin mjölk säger hon adjö och beger sig hemåt. Av någon anledning går hon inte samma väg tillbaka utan går åt ett annat håll, mot det militära övningsfältet.
Den 18 november 1960 kommer ett par grannar för att hälsa på Anna. Ingen öppnar, men Anna kan ju vara ute. De har ett eget litet sätt för att visa att dom varit där, de stoppar en kvist i dörrlåset. Under söndagen gör de ett nytt besök hos Anna, De upptäcker då att kvisten sitter kvar, vilket innebär att Anna har inte varit hemma. Grannarna visste att Anna skulle vara hemma varför de anar oråd och de går till polisen och anmäler försvinnandet.
På måndagen inleds sökandet och man befarar att hon drabbats av sjukdom och hjälplöst blivit liggande någonstans. Rimligen kan hon inte ha gått så långt varför man utgår från att snart finna henne, men skallgången ger ingenting. Den aktuella kvällen hade trupper från P 10s regemente haft övning med sju ton tunga KP-bilar på övningsfältet som ligger i närheten av Stota Eneby gård. Anna gick åt det hållet, men det hade snöat och man fann inga spår. Arméingenjör Bo Andersson vid P 10 minns klart händelsen då han såg en kvinna komma på vägen över fältet, hon gick sakta och hade en mjölkflaska i ena handen och en ficklampa i den andra. Det var tre plutoner som övningskörde den kvällen och efteråt pratade vi om vad vi hade sett, då vi hade fått veta att hon var försvunnen. Lantbrukare Carl-Oscar Eriksson hörde ett underligt skrik nerifrån militärernas övningsfällt? Han lyssnar länge men det hörs inte mer. hemma säger han: - Jag hörde en räv skrika.
Spaningarna ger ingenting. Polisen intensifierar sökandet och man sätter in massor med folk, men förgäves. Anna är och förblir borta. Man spekulerar också om Anna kan ha gått fel och hamnat i Kråksjön som är tämligen dyig. Även draggningara i Kråksjön genomförs men utan resultat,man draggar även på andra håll dock utan resultat.
Annas son Lennart Karlsson säger att mamma var klar och redig och hon var född här och kände väl till trakten. Det är naturligtvis inte omöjligt att hon kan ha drabbats av något hjärnfel. Men försvinnandet är ett mysterium, något borde man hittat, men inte ett spår. Det börjar gå onda rykten.Klart att det är militärerna som kört över henne och grävt ner henne någonstans. Om det inte är mord så är det i alla fall dråp. Besättningarna på KP-bilarna förhörs, men samtliga nekar och man får inte fram några bevis för att ryktena skulle vara sanna. Det bryr sig inte ortsborna om. Man tror vad man vill ändå. Anna blev påkörd, säger lantbrukare Eriksson. Vi är övertygade om det. Anna bar en mjölkflaska med lock och man borde ha hittat någonting av detta.
Var finns baskern som borde fallit av henne om hon gått i oländig terräng? Var finns ficklampan som hon borde ha tappat? Var finns mjölkflaskan som var av metall och inte kan förstöras? Det värsta är att ingenting veta säger sonen Lennart.
C.L.W / Upl 1098143028
Deportationen av Tjetjeniens och Ingusjiens hela befolkning, kostade tiotusentals människoliv. Tolv fallskärmssoldater landsattes nära Galantjozj i det sovjetiska Tjetjenien. Kommandosoldaterna, kom från den militära spionorganisationen Abwehr, och leddes av den tyske löjtnanten Gert Reichert. Fem av männen härstammade från trakten, dessa män rekryterades bland sovjetiska soldater som hamnat i tysk krigsfångenskap, och nu deltog de för att hjälpa tyskarna att stödja det tjetjenska upproret mot Stalin. .
Hitlers regim var starkt fientlig till Sovjetunionen, och den tyska militära spionorganisation Abwehr knöt genast kontakt med flera organisationer som samarbetat med polackerna. Frankrike och Storbritannien planerade 1939-1940 ett angreppskrig mot Sovjetunionen, bland annat från Mellanöstern mot det oljerika sovjetiska Kaukasus.
1940 blossade ett väpnat uppror upp i Tjetjenien, röda armén, som först låtit sig överrumplas, slog emellertid snabbt tillbaka och rebellerna tvingades fly upp i bergen. Upprorsmännen förde en tynande tillvaro under det närmast året. Fram till den 22 juni 1941, när Hitler invaderade Sovjetunionen.
22 juni 1941, förklarade Mairbek Sheripov, en annan tjejtensk upprorsledare, krig mot Sovjetunionen. Nu blossade upproret upp igen, Snart förfogade Israilovs och Sheripovs styrkor över uppskattningsvis 15 000 beväpnade män. Abwehr utbildade frivilliga kaukasier som hamnat i tysk fångenskap till sabotörer. 1942 medverkade kaukasiska Brandenburgare till tyskarnas lyckade erövring av oljefälten vid Majkop. Huvudmålet var de stora oljefälten vid Grozny och Baku, och det var därför en kommandostyrka landsattes i Tjetjenien den 25 augusti 1942. Abwehrs Nordkaukasische Sonderkommando Schamil, kallades styrkan, de lyckades faktiskt erövra Groznys oljeraffinaderi och höll det en kort stund. Den 7 november 1942 dödades Mairbek Sheripov, Osman Gube, togs tillfånga genom en sovjetisk specialoperation natten till den 12 januari 1943.
Det väpnade upproret och tjetjenerna som lät sig värvas av Abwehr gav Stalin förevändning till den omänskliga deportering av hela Tjetjeniens och Ingusjiens befolkning 1944.
C.L.W / Upl 1096103947
Döden från luften
Vid midsommartid 1941 inleddes »Operation Barbarossa». Tyskland gick till attack mot Sovjetunionen med närmare tre miljoner man. Tempot var inledningsvis ursinnigt de mekaniserade förbanden avancerade sju mil om dagen. Men sen kom vintern... De första större städer som föll var Minsk och Riga. Därefter kom turen till Smolensk och Novgorod, medan offensiven gick något långsammare i Ukraina. Tyskarna nådde Leningrad som inneslöts. Hela arméer ringades in och ryssarna kapitulerade i hundratusental. Det verkade som om Nazityskland stod inför ytterligare en lysande seger. Men ödet ville annorlunda. Efter att ha avancerat ungefär sjuttio mil kom tyskarnas framstöt mot Moskva att avstanna. Istället fortsatte offensiven i Ukraina, där Kiev inringades och över 650.000 sovjetiska soldater tillfångatogs. Efter denna stora seger riktade tyskarna åter sitt fokus mot Moskva, och i början av oktober inleddes en storoffensiv mot den sovjetiska huvudstaden.
Huvudstaden Moskva
Tyska fallskärmsjägare opererade vid Leningrad, vilket bidrog hundratusentals leningradbors öden för, och kan också ha påverkat utvecklingen av kriget i Medelhavsområdet. Hitler räknade med att sovjet skulle vara slaget på några veckor men istället gick hela operationen i stå. September 1941 nådde armégrupp Nord fram till Leningrad, men att erövra denna välförsvarade miljonstad visade sig vara omöjligt. Då beslöt Hitler att man istället skulle svälta ut Leninggrad genom att omringa staden.
Miljonstaden Leningrad som svalt
Armégrupp Mitt skulle göra ett nytt försök att nå fram till Moskva. Major Hannes Trautloft huvudansvarig för flygskyddet vid Leningrad skrev i sin dagbok "ingenstans räcker resurserna till". När tyskarna erövrade Schlüsselburg hade man skurit av Leningrads sista landförbindelse. Leningrads invånare övergick i hungersnöd och därefter i ren svält. Man räknar med att uppemot en miljon leningradbor dog under blockaden under de första sex månaderna. Hitler hade gett order om att Leningrads hela befolkning skulle elimineras.
Bruno Trautloft-chef för luftförsvaret
Sovjetiska 54:e armén var i ett ganska medfaret skick, men dess högmotiverade soldater satte tyskarna under hård press. Just som det såg ut som om de skulle bryta igenom, möttes de av nya och utvilade tyska trupper som slog tillbaka alla anfall. De tyska fallskärmsjägarna, "de gröna djävlarna" hade tagit över ställningarna vid Schlüsselburg. fallskärmsjägarna var de enda som med kort varsel kunde sättas in vid Leningrad. DFS 230 var glidlastplanet som fraktade fallskärmsjägarna mot sina mål. Glidplanet som kunde ta 9 fullt utrustade soldater och dessutom last om 270 kg bogserades efter Junkers Ju 52/3m eller Junkers Ju 87.
Glidflygplanen
generalmajor Bruno Bräuers fallskärmsjägarregemente 1 flög iväg som den första enheten ur 7 till flygfältet vid Ljuban, sju mil från Schlüsselburg där de mötte kraftfulla sovjetiska motanfall österifrån. Det kostade tyskarna fruktansvärt stora förluster. Den 15 november var 120 man allt som återstod av dess 1:a bataljon. Fliegerdivision förlorade tretusen man under striderna på östfronten hösten och vintern 1941-1942. Men den största förlusten fick Leningradborna betala. Det har beräknats att 40-50 miljoner människoliv gick förlorade i andra världskriget.
Förlorarens ilska
Den svenska underrättelsetjänsten
C.L.W / Upl 109510301
Den svenska militära underrättelsetjänsten Under andra världskriget hade beteckningen FST/Sek B. Chefen för hela den svenska FST/Sek B hette Adlercreutz. Denna organisation samarbetade med den tyska underrättelsetjänsten, som då leddes av amiral Konrad Canaris.
Efter kriget bytte dom namn till T-kontoret, och höll till där Försvarsstabens säkerhetsavdelning idag har sina lokaler, dvs i Armémuseums östra flygel. Detta innebar vida kontakter med USA:s CIA och med det brittiska MI 6 och det franska SDECE. Så småningom utökades kontakterna också till Israels Shin Beth. Organisation Gehlen bytte namn för några år sedan och heter nu BND, eller Bundesnachrichtendienst Kontraspionage och den inre säkerheten handhar SÄPO. Motsvarigheterna till SÄPO är FBI i USA, VFS (Verfassungsschutz) i Västtyskland och MI 5 i England. Men också det svenska SÄPO hade mycket intima kontakter med nazisterna under kriget. Vi rekommenderar intresserade att läsa om: Hela skumrasket i Jan Guillou böcker om IB.
Regering beslöt att vid sidan av SÄPO upprätta en hemlig säkerhetsorganisation vars huvuduppgifter var att infiltrera och skaffa upplysningar om det kommunistiska partiet, liksom om fackföreningar där kommunisterna hade majoritet eller var särskilt starka. Agenterna var i huvudsak trogna socialdemokrater, inte sällan var de gamla fackföreningsmän. 1968, fotograferades medlemsregister "av misstag" enligt dåvarande ÖB (Torsten Rapp). En viss "Ekberg" har erkänt att han vid flera tillfällen släppt in IB-agenter i olika vänsterorganisationers lokaler för att fotografera olika handlingar och register, vilket ÖB har bekräftat. (Ekbergs lön betalades till hälften av IB och till hälften av Säpo.)
I november 1973 förnekade Olof Palme alla kontakter mellan IB och socialdemokraterna. I den förre SÄPO-chefen P.G. Vinges memoarer hävdar denne dock att Birger Elmér hade regelbundna kontakter med Palme och att Elmér regelbundet rapporterade till partisekreterare Sven Andersson.
Chef för denna hemliga inrikes spionorganisation var Carl Gustaf Birger Elmér. 1964 slogs T-kontoret och Collector ihop till en enda organisation. Den nya organisationen hette IB, dvs Informationsbyrån. Chef blev Birger Elmér. Idag heter det kontoret för särskild inhämtning (KSI) i grunden samma sak: det hemligaste av det hemliga.
KSI arbetar med personbaserad underrättelseinhämtning, ett begrepp som bland annat innefattar användandet av infiltratörer. KSI ingår i den Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, MUST. Under lång tid övervakades och internerades många med påstådda kommunistiska sympatier av den svenska staten. Förföljelserna utfördes av försvarsmakten, säkerhetstjänsten och Svenska polisen och bestod i olagliga razzior, interneringar
Vad man kan slå fast är att svenska myndigheter betalar folk för att gå in i svenska politiska organisationer och föreningar under falsk flagg och där fungerar som angivare och förrädare mot organisationerna.
ÖPPET BREV TILL SVERIGES JOURNALISTER
Svensk Tant / Upl 109565331
Svensk Tant har skrivit ett öppet brev till Sveriges journalister som här återges. Inget är bättre än sanning.. LÄS!
Dödsmisshandeln av en 78-årig kvinna på en parkeringsplats i Landskrona upprör svenska folket. En exempellös vrede sjuder hos oss som annars är så snälla och fogliga.
Vi har helt enkelt fått nog. Det räcker nu.(…) Det är relativt lätt att ta dem i anspråk för en speciell ideologi. Det räcker med att omvända ett utvalt fåtal i hierarkins topp, så följer de övriga lydigt efter.”
Det är snart 40 år sedan Roland Huntford skrev det här. Mordet i Landskrona var som att sätta en stoppnål till en varböld. Den har funnits mycket länge. Nu är den punkterad.
När gamla människor inte kan gå i fred eller göra anspråk på en handikapplats utan att bli misshandlade till döds, då har det gått för långt. När svenska kvinnor dagligen tvingas inskränka sin rörelsefrihet för att 6 000 våldtas varje år, då har det gått för långt.
Och vad gör ni? Jo, ni följer er traditionsenliga dramaturgi att ”inte publicera någonting som kan öka främlingsfientligheten”. Hyckleriet och förljugenheten har inga gränser. Har ni ingen skam i kroppen?
Svenskar i allmänhet är inte främlingsfientliga, och det vet ni. Däremot är vi dödströtta på en massinvandring som saknar motstycke i världen. Med okvädingsord som rasist, främlingsfientlig och islamofob har ni i full symbios och intimt samarbete med landets politiker lyckats med konststycket att tysta en hel nation. Det är slut med det nu. Tillmälena biter inte längre. De faller som torra höstlöv till marken. Det är alltför uppenbart vad det är ni försvarar. Vad är ert journalistiska uppdrag?
Just det: att skildra verkligheten som den är. Det var det ni fick lära er under utbildningen. Remember?
Det ingår INTE i ert journalistiska uppdrag att ta ansvar för politiska eller andra konsekvenser av att skildra verkligheten. Det är INTE er uppgift att ta ansvar för massinvandringspolitikens följder och försöka dölja dem.Det är INTE ert ansvar att skydda grova brottslingar genom att pixla bilder och förtiga deras etniska ursprung. Det går ju alldeles utmärkt att hänga ut svenska brottslingar med namn och bild långt innan de är dömda, så hur förklarar ni skillnaden i policy?
Och det är INTE ert uppdrag att bestämma vilka partier som ska sitta i Sveriges riksdag! Det avgör svenska folket.
Ni vet mycket väl hur det står till i Sverige. Ni vet att den mångkulturella politik som ni med allt stelare läppar bekänner er till leder käpprätt åt h-e. Det är ju därför ni själva har sett till att bosätta er på behörigt avstånd från mångkulturen, eller hur? Måste tänka på barnen, ja just det.
Er förbannade skyldighet är att återge sanningen och ingenting annat än sanningen.
Det är därför ni sitter där ni sitter och uppbär lön.
Känns det svårt? Mår ni dåligt av att medverka i den offentliga lögnen?
Jobbigt med självföraktet?
Svårt att stå på sig inför chefen? Ja ja.
Måste tänka på familjen och de dyra lånen på bostadsrätten i innerstan?
Jag förstår att det kan kännas svettigt. Sömnlösa nätter är den samvetslöses lön.
Ni ska veta att ni i all er förljugenhet och ynkliga politiska korrekthet faller tillbaka på en gammal journalistisk tradition i Sverige: den offentliga lögnens vedervärdiga tradition. Den brittiske journalisten Roland Huntford, som i många år var svensk korrespondent för The Observer, beskrev redan 1971 i boken The New Totalitarians hur svenska media genomsyras av lögn och anpasslighet:
”Hela den svenska maffian av massinformatorer, kommentatorer, vägledare och uppfostrare uppträder som en kollektiv enhet och följer ögonblickets tendenser. De är konformister till övermått och önskar bara att befordra det allmänna samförståndet – en tradition som förstärkts av skolutbildningen. Skolsystemets produkter dominerar nu medierna.
Ängsligt måna som de är om att framlägga endast vad deras kolleger tror behöver de svenska massinformatorerna inget tvång för att följa partilinjerna. I deras värld är en avvikelse från den accepterade normen ett slags förräderi.
Och den svenska journalistkåren har inte utvecklats ett smack på dessa fyra decennier. Snarare har ni blivit ännu mer förljugna, ännu mer skrupelfria. Ni offrar vad som helst för att klänga er fast vid den mediala makten. Vissa av er skulle sälja sin egen mor om det gav er egna fördelar.
Låt mig erinra om att även lögnen har ett pris. Och det kan bli högre än ni tror. Det finns nämligen inga lögner som håller i längden.
Snart spricker hela skiten, och då sitter ni där och ser ut om fågelholkar i ansiktet och undrar vad det var som hände.
Förbered er och följ ett gott råd: börja berätta sanningen redan nu!
Återupprätta er förlorade heder innan det är för sent.
Hela Sverige väntar.
Svensk Tant
pstrom / Upl 109455441
Vore det val idag skulle skulle SD bli Sveriges fjärde största parti..
1st Föregående 50 60 70 80 90 100 110 120 130 140 150 160 Nästa
Klicka Här
20 Populäraste
Sidorna
World Trade Center-Turning Torso
1940-TALET Barn och familjesituation
Hur såg vi ut i håret på 60-talet??
Barnarbete i Sverige på 50-talet
Fredrik Federley Centerpartiet
Sverige och Andra Världskriget
FN insatser i Kongo på 60-talet
SMS-lån ett stort samhällsproblem
