M/S ESTONIAS ÖDE

C-L.W / Upl 103263123

M/S ESTONIAS ÖDE

"MAYDAY, MAYDAY - ESTONIA, PLEASE"

Så löd det desperata ropet på hjälp från andrestyrman Tormi Ainsalu
natten den 28 september 1994 när m/s ESTONIA förliste i en storm på
Östersjön.
En knapp halvtimma efter nödanropet hade fartyget försvunnit från
havets yta.

Ett tiotal fartyg och tolv helikoptrar, kunde rädda endast 137 av
de totalt 989 personer, passagerare och besättning, som funnits ombord.
Av de 852 som omkom kunde endast 94 tas om hand.

FARTYGET OCH DE OMKOMNA SKALL BÄRGAS, TILL VARJE PRIS
Detta uttalande gjordes av statsminister Ingvar Carlsson,

Det finns ingen övre smärtgräns vad gäller kostnaderna för en
bärgning, tillade Kommunikationsminister Mats Odell.

REGERINGSBESLUTET 1994-12-15
"M/s Estonia skall inte bärgas. Några åtgärder för att ta upp de
omkomna skall inte vidtas.
Sveriges regering fattar det unika beslutet att lännna katastrofoffren
på olycksplatsen och ej genomföra ett möjligt omhändertagande av de döda.

Det är nu nästan 16 år sedan Estonia gick till botten i Östersjön
ett fartyg som med 14 protokollförda brister avseglade med nästan
1000 människor ombord. Inspektionen hade utförts av 8 estoniska
sjöfartsinspektörer samt 2 svenska, trots detta godkändes Estonia
för avgång på stormigt hav.

På grund av myndighetemas skandalöst passiva handläggning av Estoniakatastrofen
finns det fortfarande alla dessa år inga entydiga besked eller klarlägganden
av omständigheterna runt olyckan. Sanningen om Estonia finns i vraket.
Det finns tydligen starka krafter som helst ser att det stannar vid
det och att Estonia behåler sina hemligheter.

Igenom hela sin historia har människan tillämpat en oskriven lag som
säger att man skall visa sin aktning för de döda genom att ta hand om
dem och se till att de blir begravda.

Aldrig tidigare har det hänt att en stat beslutat avstå från att ta
hand om döda katastrofoffer när en sådan insats varit möjlig.

Estonias skick vid avgången från Tallinn den 27 september 1994

Bristema som registrerats har indelats i
1. Visir
2. Låsanordningar
3. Bogramp

Visir
Gummipackningar som håller tätt på insidan av visiret byttes inte ut
eller reparerades.
Svåra mekaniska skador som orsakats av färd genom kraftig is med hög hastighet.

Bogramp

Bogrampen är en del av den övre förlängningen av kollisionsskottet ovanför
skottdäck, och måste därför vara helt vattentätt.
Trots detta obligatoriska krav läckte emellertid bogrampen kraftigt på flera
ställen. Detta styrks av följande:
Ett uttalande av den ansvariga 2e maskinisten Peeter Tüür inför den estniska
polisen i Tallinn den 3 oktober 1994, dvs 5 dagar efter förlisningen,
där han uppger: "Bakom visiret sitter rampen. Den skall vara vattentät,
men det finns några få ställen där rampen inte är helt tät." Ordföranden i
haverikommissionens tekniska grupp, Börje Stenström, förklarade för två medlemmar
i expertgruppen, vid ett möte i Stockholm den 2/10 1995, att det hade funnits
ett gap på upp till 2 cm på nedre babordssidan av den stängda rampen,
från hörnet omkring 1 -1,5 m åt styrbord och imgefår lika mycket uppåt.

Låsanordningarna
1.atlantlåset,eller bottenlåset
2.de hydrauliska sidolåsen
3.de manuella sidolåsen

Den Tyska Expertgruppen
för utredning av förlisningen
av M/S Estonia

Har i sin rapport i både text och bild visat på allvarliga brister i fartygets
säkerhet, varför det är befogat med frågan

"Varför"

Det finns en intressant rapport som belyser många frågetecken, rapporten har
framtagits av Björn Stenberg och Johan Ridderstolpe www.factgroup.nu/est/allforgse.pdf

Skall Estonias förlisning och alla de 850 omkomnas öde förbli obesvarat???

Tyck till