Begreppet "det svenska folkhemmet" myntades av socialdemokraten Per-Albin Hansson,
och blev en symbol för välfärdssamhället och välfärdspolitiken.
Meningen var att skapa det goda boendet åt alla, bostaden skulle vara en social
rättighet och till en kostnad som skulle vara överkomlig.
Det svenska samhället hade då helt enkelt Europas sämsta bostadsstandard.
"Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta,
inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre.
Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke
ner och plundrar den svage." (citat)
Vi som växte upp i arbetarhemmen på 1940-50-60 talet kommer ihåg den tiden med
både sorg och glädje.
Pyromandåd, bankrån, väpnat våld, butiksrån, misshandel av åldre människor, detta
var något mycket främmande för den tiden.
Idag är det mer främmande om det går en dag utan rubriker om dessa illgärningar.
På 50-talet försvann benämningen "barn" från en viss grupp och istället blev dom "ungdomar". Skillnaden blev att äppelknyckarbyxan byttes mot långbyxan och istället för att som tidigare va ett barn i familjen blev man nu "mogen och självständig, men fortfarande ung och kunna roa sig, men sen kom det en ny grupp "uppkäftiga, slöa, rebelliska, ohörsamma, omöjliga att ha att göra med.
På 60-talet bildades ungdomsgängen, det blev Mods och Raggare, båda grupperna ganska oförargliga men helt olika i sin framtoning. Modsen flöt omkring ganska välklädda och ansågs mer eller mindre snobbiga, medan raggarna åkte omkring i stora amerikanska bilar och "raggade flickor" dessutom ofta ganska skräniga och allmänt stökiga. Detta gav raggarna en felaktig stämpel eftersom deras största intresse var deras bilar (och flickor givetvis).
På 70-talet kom en ny ungdomskultur, det var "Hippiekulturen", Håret fick växa vilt och blommor i håret och stora sjalar runt halsen var populärt. Kläderna satt löst och ledigt. Nu kunde man få ha på sig precis vad man ville, utifrån sin egen personlighet. Hippies var typiska bohemer som levde under frasen Peace, love and understanding och här var det haschet snarare än LSD som var den dominerande drogen.
På 80-talet köade man utanför telefonautomater varje gång vi ville ringa hem.
Axelvaddar, ju större desto bättre, seglarskon betraktades som "klassisk".
Alla maträtter som innehöll ananas hette någonting med Hawaii.
Tippex var det enda sättet att åtgärda stavfel.
Snabbmat var detsamma som "en grillad med mos".
Vi fick inte hoppa på golvet när vi lyssnade på musik - då blev det hack i skivan.
osv.
På 90-talet blev samhällsomvandlingen i Sverige både lättare och svårare att leva med.
Anklagelser om fusk med sjukpenning och om bristande arbetsmoral och svek mot
det arbetande folket fyllde nyhetsmedia.
- 90-talet var varken ett bra eller dåligt decennium, uppror mot föräldragenerationen
blev alltmer ett måste bland ungdomarna.
Nu 2000-talen har samhällsbilden förändrats radikalt. Vi har fått ungdomsgäng som rånar, bränner hem och företag, misshandlar och rånar gamlingar. bränner bilar, spränger värdetransporter, mördar såväl unga som gamla.